Det är ganska lustigt när man kommer att tänka på hur olika man tänker i fall som för en utomstående kan tyckas lika. I går kom jag att tänka på det här med långsinnthet. Om nån frågande mig huruvida jag är långsinnt så skulle jag spontant svara -Nej, absolut inte!
Jag är en sån som ganska snabbt glömmer upplevda oförrätter, det tar liksom alldeles för mycket energi att låta sånt ligga kvar och gro och att ständigt irriteras över enstaka saker.
Men när det handlar om gamla "fiender" från min barndom och ungdomstid så insåg jag att jag fortfarande bär på en ovilja att stryka ett streck över saker och ting. Varför ska jag låtsas vara vän med såna från mitt förflutna som jag aldrig behöver träffa igen. Faktum är att man helt enkelt inte klickar med alla och då kan man lämna det bakom sig och koncentrera sig på de trevliga människorna man har i sitt liv istället. Det är ju en av fördelarna med att vara vuxen, att man i större utsträckning kan välja vilka man har i sin närhet.
Lyssnar på Kents nya skiva. Underbart melankolisk, som Kent ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar