Hurtigt värre!

Nog känner man sig lite knäpp när man hänger på låset till gymmet en söndag förmiddag strax före 10. Men nu är man tränad och klar, känner sig duktig och redo för resten av dagen. Till en början ska här fixas brunch till den sömniga sötisen som inte har kommit upp ur sängen ännu.

Musiktips!

Kolla in nya singeln från Anna Abreu. För er som inte vet så kom Anna tvåa i finska Idols förra året. En grym låt. Tyvärr finns ingen video ute så man får nöja sig med det här.

Nystart

Livet börjar återgå till det normala här hemma efter sommarens tråkigheter och då kan det väl vara en idé att återuppta bloggandet igen. B är i Tallinn idag och jag bara slappar här hemma. Hade en hel lista med saker i huvudet som jag hade tänkt ta itu med i dag men har inte orkat ta tag i många. Tiden bara flyger förbi när man är ledig. Helgen borde vara fyra dagar iallafall, två dagar till att vila upp sig och sen ytterligare två dagar till alla praktiska sysslor här hemma som man inte har tid eller ork med under veckorna. Men tills det händer så kanske jag skulle ta mig i kragen och få nåt vettigt gjort idag.

Förlusten av en vän

Så närmar sig tiden för avslut. Vi fick en försändelse från krematoriet idag som innehåller en urna med lilla A:s aska. Nästa helg åker vi upp till Jakobstad och kommer att begrava henne där. I dag fick vi dessutom ett brev från laboratoriet med resultaten från obduktionen, det var FIP som hon hade, vilket vi också befarade. Sannolikt har hon varit smittad länge och viruset har legat på lur en längre tid. Troligtvis har Africa utsatts för samma smitta men hon har varit starkare och har kunnat bilda antikroppar och stå emot viruset. Så vi fortsätter hoppas att hon inte ska drabbas.

Det känns fortfarade fruktansvärt tomt här hemma, jag saknar henne mer än ord kan beskriva. Att man kan komma att älska nån så liten så mycket på så kort tid. Även om jag rationellt vet att vi gjorde precis allt vi kunde så känns det ändå som om vi inte räckte till. I hjärtat känns det ändå tungt, hon litade på oss och vi kunde inte hjälpa henne. Jag hoppas och tror att, var än hon är nu, vet hur mycket hon betydde för oss.

Back to work

Så var det dags igen. Tre veckors semester har flugit förbi. Som alltid undrar man vart den tog vägen. Trots att tiden har gått i rekordfart så har semestern varit bra. Den sista halvan iallafall. Sista semesterveckan spenderades till stor del hemma i Skellefteå, vi umgicks med familj och vänner och hade det riktigt trevligt.

På jobbet var allt sig likt. Som vanligt var det lite kaosartat när jag varit borta, nog märks det när ställets perfektionist är på semester. Skönt med lite rutiner i livet igen, men det var nog det enda positiva jag kan säga om en annars stressig dag. Jag hoppas på en lite lugnare fortsättning på veckan. Särskilt som jag ska börja mitt nya duktiga liv från och med i dag.

Semestern har varit förödande för min fysik, men nu ska bättring ske! Inga sötsaker har det blivit på hela dagen och så ska det fortsätta fram till fredag är det tänkt. På helgerna tänker jag synda men på veckorna ska jag vara duktig, äta bra och träna duktigt. Det har gått bättre än väntat i dag, jag trodde att jag skulle vara desperat efter en bit choklad vid det här laget men det känns faktiskt helt okej. Får se hur morgondagen går dock. Det brukar vara andra dagen som sockerabstinensen kommer krypande.

Vilken sommar det har varit

Som så många andra i bloggvärlden har jag haft blogguppehåll under sommaren, även om mitt var allt annat än planerat på förhand. Det har helt enkelt varit för jobbigt att skriva och det känns som om man har levt i sin egen lilla bubbla, avskild från omvärlden men ändå inte.

Just innan semestern vändes allt upp och ner när vår lilla Atlantis blev sjuk. Det blev drygt två veckor med ständiga sjukhusbesök, antibiotikakur och tester. Första veckan låg hon i dropp och andra veckan skötte vi om henne hemma. Trots att vi och veterinärerna gjorde allt som gick så fick vi inget klart besked vad det var. Hon blev bättre i början av behandlingen men sen blev hon sämre igen mot slutet. För en vecka sedan var vi tvungna att ta det jobbiga beslutet och den 29 juli kl. 14 somnade vår lilla prinsessa in på sjukhuset. Kampen mot sjukdomen blev för jobbig.

Lilla Africa busar omkring som vanligt här hemma och har just haft sin första löpperiod. Att så mycket ljud kan komma ur en sån liten katt är helt otroligt. Vi har haft svärmor här att passa Africa medan vi har varit i Stockholm de senaste dagarna för att komma bort från vardagen ett tag. Den lilla minisemestern har varit mycket välbehövlig och Europride var nog precis vad vi behövde för att ladda batterierna. Tack B, H, M, T, C, T, P och K för en trevlig helg som fått mig att le igen för första gången på flera veckor.

Nu blir det några dagar i Skellefteå för att träffa familj och vänner och vila upp sig lite, såhär de sista dagarna av semestern.

Tack alla underbara människor som supportat oss under de jobbiga veckorna tidigare i sommar. Även om vi inte alltid orkat svara på alla era uppmuntrande och stödjande ord så är vi tacksamma för att ni funnits där.