Så närmar sig tiden för avslut. Vi fick en försändelse från krematoriet idag som innehåller en urna med lilla A:s aska. Nästa helg åker vi upp till Jakobstad och kommer att begrava henne där. I dag fick vi dessutom ett brev från laboratoriet med resultaten från obduktionen, det var FIP som hon hade, vilket vi också befarade. Sannolikt har hon varit smittad länge och viruset har legat på lur en längre tid. Troligtvis har Africa utsatts för samma smitta men hon har varit starkare och har kunnat bilda antikroppar och stå emot viruset. Så vi fortsätter hoppas att hon inte ska drabbas.
Det känns fortfarade fruktansvärt tomt här hemma, jag saknar henne mer än ord kan beskriva. Att man kan komma att älska nån så liten så mycket på så kort tid. Även om jag rationellt vet att vi gjorde precis allt vi kunde så känns det ändå som om vi inte räckte till. I hjärtat känns det ändå tungt, hon litade på oss och vi kunde inte hjälpa henne. Jag hoppas och tror att, var än hon är nu, vet hur mycket hon betydde för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar