SATS

Så var man då SATS-medlem. Är grymt peppad på träning när man får träna på ett sånt fint och fräscht gym. Som dessutom ligger mycket närmare hemifrån än det förra. Med mitt nya kort kan jag dessutom börja gå på grupptimmar igen, vilket jag har saknat jättemycket sedan IKSU och Umeå. Bodycombat och Bodypump ska det bli i alla .fall och kanske nåt nytt spännande. Nu blir det hårdträning är det tänkt. Beach 2011, nu kör vi!

Fast igen

Men bortsett från kvällens skräckis har tv-delen av helgen mest bestått av min nyupptäckta tv-serie Private Practice. En spinoff från Greys Anatomy med fantastiska Kate Walsh som Addison Montgomery som tar lämnat Seattle och tagit jobb på en liten privatklinik i Los Angeles. Mer mysigt persondrama än sjukhuset och operationerna i GA. Jag har bara hunnit med tre avsnitt ännu och är redan fast.

Vad är väl en till tv-serie att följa? Hejdå riktigt liv. Ännu lite till.

Rejält skrämd

Dagens filmval blev Paranormal Activity 2. Ett helt medvetet val att jag valde den när B är på jobbet. Den var riktigt obehaglig, vilket jag hade på känn efter att ha sett den första filmen. Jag brukar ha ganska lätt att släppa skräckfilmer efter att eftertexterna har börjar rulla. Men den här hänger, precis som sin föregångare, kvar i tankarna. Otäckt eftersom att det mesta i vardagen kan associeras till filmen. Särskilt i mörkret.

Men den är bra, filmen alltså. Och ett måste för den som gillar skräckfilmer.

Grattis till min arbetsplats. 90 år.

Trött. Efter personalfest med jobbet nu i kväll är man ganska seg. Några timmars sömn innan det är dags för en ny arbetsdag. Tur att det inte blev mer än två glas vin i kväll. Annars hade det nog blivit riktigt tungt att börja laga mat klockan sju i morgon bitti. Nu blir det nog mest sömnigt. Men kvällen har varit ganska trevlig. Bra uppträdanden av Mark Levengood och Frida Andersson också.

Gymmet i morgon eftermiddag också. Ett måste kändes det som i dag. Förhoppningsvis ett roligt måste dock. Får se hur det känns efter jobbet i morgon.

Äntligen Fredag

Fredagskänslan är underbar. Vetskapen om att hela helgen ligger framför en är skön. Även om jag nu ska jobba den här helgen så är det, av någon anledning, en väldigt avslappnande tanke att helgen är här. När man dessutom haft ett riktigt skönt träningspass efter jobbet och fått spendera kvällen i soffan, med colaglaset i handen framför veckans avsnitt av American Idol och Lets Dance så känner jag mig ganska harmonisk.

Tyvärr blev det ingen semifinalplats i kväll för Skellefteå AIK. Man får hålla tummarna på söndag i stället då det är den sjunde och avgörande matchen. Men underbara Jessica Andersson gick till final i Lets Dance. Så jag är halvt nöjd med kvällens resultat i alla fall.

Hopplöst trött

Varför ska det vara så svårt att få sig i säng i vettig tid om kvällarna. Och vettig tid för mig som börjar jobba klockan sju på morgonen är väl typ nio. Och när man tänker så förstår jag genast varför det är så svårt. För den tiden finns det alltid en massa saker man hellre vill göra än att lägga sig och sova. Men jag måste försöka bättre mig. Om jag ens skulle släcka lampan klockan halv elva skulle det vara en början. En start för en nyare och piggare jag.

Melodifestivalfinal

Så var det då dags för final. Sex veckors turnerande runt Sverige har resulterat i 10 finalbidrag och nu ska representanten till Düsseldorf väljas. Det som gör detta år ännu mer spännande än tidigare är att de svenska jurygrupperna har slopats och ersatts av en internationell jury som har lika många röster (och därmed lika stor makt) som svenska folkets telefonröster. Vilket gör att det kan gå precis hur som helst i år.

Den internationella juryn som deltagit tidigare år har ju inte alls haft samma åsikt som svenska folket. Men då har de svenska telefonröstarna haft makt att köra över den internationella juryns beslut. Vilket kan vara orsaken till de senaste årens katastrofala placeringar för de svenska bidragen i Eurovisionen.

Personligen är jag bara halvt nöjd med finalisterna i år. Men om jag försöker bortse från min personliga smak och försöker se det internationellt så är det främst ett bidrag jag saknar i finalen. Det är Love Generation. Det hade varit otroligt intressant att se om de skulle fånga de internationella jurygruppernas röster.

Om man börjar att titta på hur svenskarna kommer att rösta i kväll så är det fyra bidrag det talas mest om. Eric Saade, Danny, Swingfly och The Moniker. Men det verkar bli ganska jämnt om tittarrösterna om man ska tro på förhandsundersökningarna. Ingen skyhög favorit. Vilket bäddar för att det blir internationella juryn som kommer att avgöra hur det går. Min personliga favorit Linda Bengtzing kommer nog att vara ganska chanslös, och förmodligen är det lika bra om vi blickar mot Tyskland. Där skulle förmodligen svensk bonnaschlager floppa totalt.

När det gäller jurygrupperna tror jag att det blir Danny och Swingfly som kommer att ligga bra till. Saade som tre kanske. Och en känsla säger mig att Sanna Nielsen och Sara Varga kan funka hyfsat hos juryn också. Så där har vi kanske fyran och femman enligt juryn.

Men jag om jag måste välja en vinnare så tror jag att det blir Danny. Och jag skulle vara väldigt nöjd med det.

Fyra par ska bli tre

Det drar ihop sig till final i Let´s Dance nu. Fyra par kvar nu och ett kommer att lämna tävlingen om en knapp halvtimme. Håller tummarna att Jessica kommer klara sig kvar. När till och med Tony hyllade hennes danser i kväll så hoppas jag att det ska gå vägen.