Melodifestivalfinal

Så var det då dags för final. Sex veckors turnerande runt Sverige har resulterat i 10 finalbidrag och nu ska representanten till Düsseldorf väljas. Det som gör detta år ännu mer spännande än tidigare är att de svenska jurygrupperna har slopats och ersatts av en internationell jury som har lika många röster (och därmed lika stor makt) som svenska folkets telefonröster. Vilket gör att det kan gå precis hur som helst i år.

Den internationella juryn som deltagit tidigare år har ju inte alls haft samma åsikt som svenska folket. Men då har de svenska telefonröstarna haft makt att köra över den internationella juryns beslut. Vilket kan vara orsaken till de senaste årens katastrofala placeringar för de svenska bidragen i Eurovisionen.

Personligen är jag bara halvt nöjd med finalisterna i år. Men om jag försöker bortse från min personliga smak och försöker se det internationellt så är det främst ett bidrag jag saknar i finalen. Det är Love Generation. Det hade varit otroligt intressant att se om de skulle fånga de internationella jurygruppernas röster.

Om man börjar att titta på hur svenskarna kommer att rösta i kväll så är det fyra bidrag det talas mest om. Eric Saade, Danny, Swingfly och The Moniker. Men det verkar bli ganska jämnt om tittarrösterna om man ska tro på förhandsundersökningarna. Ingen skyhög favorit. Vilket bäddar för att det blir internationella juryn som kommer att avgöra hur det går. Min personliga favorit Linda Bengtzing kommer nog att vara ganska chanslös, och förmodligen är det lika bra om vi blickar mot Tyskland. Där skulle förmodligen svensk bonnaschlager floppa totalt.

När det gäller jurygrupperna tror jag att det blir Danny och Swingfly som kommer att ligga bra till. Saade som tre kanske. Och en känsla säger mig att Sanna Nielsen och Sara Varga kan funka hyfsat hos juryn också. Så där har vi kanske fyran och femman enligt juryn.

Men jag om jag måste välja en vinnare så tror jag att det blir Danny. Och jag skulle vara väldigt nöjd med det.