Mera läsning...yay!

"Problemet" som jag pratade om i förra inlägget blev mycket riktigt kortvarig hos oss, redan tredje dagen dök han inte ens upp på arbetet. Han ringde inte och meddelade inte på minsta lilla sät att varför han inte dykt upp, han syntes inte heller till i går så jag tvivlar på att vi nånsin ser honom igen. Lika bra det. Opålitliga människor finns det redan gott om, vi behöver inte en till.

I dag har jag ledig dag, har varit och lunchat på stan med B och svärmor som är på besök den här veckan. En snabb runda shopping blev det också innan vi styrde färden hemåt. Hemma såg jag till min glädje att jag fått böckerna jag beställt från bokrean. Del två och tre i Stieg Larssons Millenium-triologi. Underbart!! Jag är mitt inne i första delen för tillfället och kan knappt sluta läsa när jag väl har börjat. Böckerna rekommenderas varmt till alla!

Om ni gillar schlager så missar ni väl inte min schlagerblogg. Länken finns här.

Back in town

Tillbaka hemma i storstan efter semestern uppe i norra Sverige. Det var underbart skönt med ett avbrott i vardagen och arbetet och gav en massa ny energi att få umgås med släkt och vänner som man inte träffat på länge. På jobbet var allt sig likt när jag kom tillbaka, visst var det rörigt när inte jag och min pedantiska ordning hade varit där på en vecka, men det är jag så van vid.

Sen börjar jag undra varför det finns så många småbarnsföräldrar som visar sig vara arbets-smitar-terrorister? Jag har ju skrivit tidigare om en fd. kollega som alltid smet iväg tidigare än oss andra från jobbet på grund av barnvaktsproblem. Nu har vi fått en praktikant som gör precis samma sak. Och karln har bara varit hos oss i två dagar. Och återigen blir det allas vårt problem att människan inte har någon barnvakt. Vår fritid är väl lika mycket värd bara för att vi inte måste rusa hem och passa barn direkt efter jobbet. Jag hoppas att den här praktikanten blir mycket kortvarig här hos oss, jag orkar inte med sådana "problem", inte en gång till.

Uppdatering

Jag har varit dålig på att blogga den senaste tiden. Det finns många anledningar till det men jag ska försöka bättra mig. Nu är jag mitt uppe i min vintersemester och njuter av en vecka hemma i Skellefteå. Långt bort från jobbets stress och press, umgås med släkt och vänner och laddar batterierna. Underbart skönt!

Nostalgi

De två senaste dagarna har jag fastnat framför tvn när jag kommit hem från jobbet. Tv4 kör repriser av Dawsons Creek och det är ganska roligt att se denna mysiga serie som jag följde slaviskt för x antal år sedan. Det är fantastiskt att se hur tonåringar kan resonera så djupt om livet och alltid ha väldigt välformulerade svar på allting, men om man bortser från det orealistiska i det hela och bara lyssnar på dialogen så är den mycket välskriven och stundtals gripande.

Musikaliskt så har jag fastnat fullständigt för Amy Winehouse och hennes Back to black, jag är helt såld, det är såååå bra.

Bara två arbetsdagar kvar nu till semestern, ska bli underbart!!

it´s in the air

Det är melodifestival i luften. Klockan är bara drygt 10, på min enda lediga dag den här veckan och jag har redan varit uppe en dryg timme. Var just nere i tvättstugan och startade två tvättmaskiner. B sover ännu fridfullt men jag har inte ro att ligga stilla. Tippningarna ska göras inför kvällen. Kolla schlagerbloggen för att se vad jag tror.

Över till nåt helt annat. Vi fick nya telefonkataloger i går. Jag trodde att de var på utdöende. Jag har inte öppnat en telefonkatalog på flera år. När man lättare och smidigare kan få fram den information och de telefonnummer man behöver via nätet. Tänk så många träd som skulle få leva om man slutade med detta slöseri som, iallafall hos oss, hamnar direkt i pappersinsamlingen.

en olycka kommer sällan ensam...

Usch vad jag blir knäckt. För ett par veckor sedan slängde jag ett par jeans som hade gått sönder i grenen och ungefär samtidigt upptäckte jag att ett annat par (ett av mina favoritpar) var på väg att gå samma öde till mötes. Så i dag, då gick gylfen sönder på mina favoritjeans. Så tre par jeans sönder på ett par veckor. Denna jeans-cancer måste sluta, annars har jag snart inga byxor kvar.

Död, dans och glädje

Nu är det slut. Vi såg sista avsnittet av Six feet under i går kväll. Oj så jag kommer att sakna att spendera ett par timmar med familjen Fischer varje kväll som vi har gjort de senaste veckorna. Dock var den femte säsongen en bra avrundning av hela serien, lösa trådar knöts ihåg och man avslutade det hela på topp. Precis som man ska göra med riktigt bra serier. Men visst kommer det att bli lite tomt. Betyder det här att jag måste skaffa mig ett riktigt liv igen?


I övrigt har helgen inte bjudit på så mycket speciellt. Vi var på teater igår, La Cage aux folles på Svenska Teatern, en underbar teaterupplevelse, rekommenderas verkligen. Jag är helt förundrad över hur de manliga dansarna var så skickliga att dansa i högklackat. Verkligen imponerande.

Mera tv. Underbara serien I en annan del av Köping var tillbaka i tv i kväll. Man blir så glad av att se den. Humöret höjs flera steg. Man kan inte annat än glädjas åt dessa underbara och positiva människor.

What part of No don´t you understand?

Jag kom till en insikt idag. Hur länge som helst har vi försökt påpeka att vi behöver mer personal på jobbet, ingen har lyssnat nämnvärt. Ett sjuhelsikes daltande med sjukskrivna pseudo-sjuka människor har lett till denna situation. I dag slog det mig hur den verkliga sanningen ser ut i siffror. Vi ska vara fyra ordinarie kockar på arbete, de senaste två veckorna har jag varit ensam kock på jobb. Med andra ord, jag har försökt täcka upp för fyra personers arbete. En människa som gör fyra mäniskors jobb. Vad tror ni om det gott folk? Undrar när jag får tillfälle att slänga det i ansiktet på nån chef?

Ikväll blir det lugn och skön tv-kväll. Första finska deltävlingen i Eurovisionen och Let´s dance.