Tillbaka hemma i storstan efter semestern uppe i norra Sverige. Det var underbart skönt med ett avbrott i vardagen och arbetet och gav en massa ny energi att få umgås med släkt och vänner som man inte träffat på länge. På jobbet var allt sig likt när jag kom tillbaka, visst var det rörigt när inte jag och min pedantiska ordning hade varit där på en vecka, men det är jag så van vid.
Sen börjar jag undra varför det finns så många småbarnsföräldrar som visar sig vara arbets-smitar-terrorister? Jag har ju skrivit tidigare om en fd. kollega som alltid smet iväg tidigare än oss andra från jobbet på grund av barnvaktsproblem. Nu har vi fått en praktikant som gör precis samma sak. Och karln har bara varit hos oss i två dagar. Och återigen blir det allas vårt problem att människan inte har någon barnvakt. Vår fritid är väl lika mycket värd bara för att vi inte måste rusa hem och passa barn direkt efter jobbet. Jag hoppas att den här praktikanten blir mycket kortvarig här hos oss, jag orkar inte med sådana "problem", inte en gång till.
2 kommentarer:
Varför måste de som har barn och inte vill jobba komma till våra arbetsplatser??
Du kan väl som gissa vem som är sjuk hos oss dvs i våran grupp igen...
Blir så less.
mmm jag fattar inte, kan de inte bara krypa ihop under en sten och stanna där, eller helt enkelt bara stanna hemma med sina barn och sluta störa oss. Opålitliga människor är så jobbiga.
Mmm jag kan gissa...
Skicka en kommentar